Rummet är som byggt i olika nivåer och rymden liksom kantigt formad, som en Picassomålning, men det är alltid ungefär lika ljust: dag som natt. Vissa dagar vaknar jag när luften är svår och jobbig att andas, fönstret alldeles igentäppt och med rännilar jämt fördelade över rutan. När jag vänder mig i sängen knakar det. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag sover dåligt, men det kan vara en kombination av ljuset, luftfuktigheten och den ovana sängen men kanske även förvirrning och förundran för alla ständigt nya intryck för det finns inget bekant någonstans. Var jag är letar finner jag inget bekant. Ny mat och nya kryddor, nya låtar i min mp3, ny väg till jobbet, ständigt dessa nya vägar hem och bort, nya former, ny vikt, nya problem, ny hårfärg, ny doft, nytt tvättmedel, nytt schampoo, nya gardiner, nya ljud, nytt fokus, nya vänner, ny förvirrning: allt nytt. Hur ska jag anpassa mitt gamla jag in i allt nytt, göra plats och inte låta mig stöpas? Eller är det bäst att mjukna och låta det sjunka in? Jag sover dåligt och jag saknar Sverige.
Ja, jag säger det: Jag saknar Sverige. Jag saknar Örebro. Jag saknar Alibaba, Myrorna, BananaMoon, Friskis och Svettis, Biblioteket, Sörbyängen, Stället vid hörnet av torget, Folkets Hus, Stadsparken och min soffa. Min älskade älskade soffa. Och folköl och riktigt knäckebröd. Fan.
Fan: jag behöver inte sakna länge till. Imorgon åker jag till Sverige.
16/6 Dublin - Arlanda
16/6 Arlanda - Göteborg och WEST COAST RIOT
18/6 Göteborg - Karlstad
19/6 Karlstad - Örebro
20/6 Örebro - Skavsta
20/6 Skavsta - Dublin
Det här verkar sjukt krångligt och jobbigt att hinna med på 5 dagar men West Coast Riot är värt det.
Samtidigt som jag saknar Sverige trivs jag bra i Dublin. Dublin... m jo absolut. Jag trivs trivs trivs.
