Sista generationen punk

Med värk i fötterna står jag om dagarna och degar på en te- och kaffebutik i ett köpcentrum, som ligger ca. 1 mil söder om Örebro. Jag cyklar dit för att jag är för snål för att betala bussen.
Eftersom jag är 19 år kräver Länstrafiken att jag ska betala hela 16 kr. för en enkelbiljett inom stadsnätet (som förvånansvärt sträcker sig ända ut till Marieberg, min arbetsplats). Det tycker jag som 19-åring och sommarjobbande blivande student, är att ta i lite väl. 16 kr? Det får man ju typ 8 äpplen för på (den dyra) Ica-affären, som ligger på hemvägen från jobbet, om jag tar en liten omväg.

Jag vet att ni inte har saknat mig, men nu är jag tillbaka och även om ni inte erkänner det kommer ni att läsa bloggen i smyg och sedan dissa den i grabbiga snack med era polare.
Att blogga på meny.nu, åt Meny och NA hindrade mig ofta från att skriva det jag egentligen ville, vissa inlägg blev refuserade av skraja tanter och gubbar vars fjärtar stank moralpanik. Nu när jag skaffat en egen blogg kommer mitt skrivande bli friare men tyvärr antagligen inte uppdateras alls lika ofta som tidigare. Två andra negativa saker med att inte längre blogga på meny är att (a)jag måste göra lay-outen själv och (b)jag får inte längre betalt för att blogga.

I och med internetrevolutionen som skedde för ungefär 10 år sedan, om inte mer, har även punkbloggarna letat sig in på the World Wide Web om än långsamt, men vad kan man förvänta sig? Det sätter dock lite hinder för min blogg och gör den en smula överflödig och obehövd men det ger jag väl blanka fan i just nu. För att inte bloggen ska bli en blek kopia av andras kommer jag vara tvungen att skriva lite mer om min vardag än jag gjorde på meny-bloggen. Många kommer hata det, andra kommer se positivt på det – men de flesta kommer väl ställa sig likgiltiga, eftersom det verkar vara den attityd som är hipp.

Bloggnamnet då: Sista Generationen Punk – vad fan betyder det egentligen?