Idag är det två månader sedan jag landade på Tokyo Narita flygplats. Det var julafton och jag var jetlagad, dålig i magen och ofräsch som fan. Lite full, också, kanske bakis till och med. Jag vill inte att det här inlägget ska bli ännu ett nostalgiskt svepande inlägg, vagt och tråkigt men det är svårt att undvika. Sedan julafton har jag hunnit med så mycket att det är jobbigt att ens tänka tillbaka på det och gå igenom det. Bloggen kan jag ju gå igenom för att lättare minnas men det finns en stor lucka där i mitten av januari. Jag skulle visst kunna posta tänkta inlägg om Japans offentliga toaletter och kattkaféer, Dublins lösa/vilda hundar och 24h resande, med diverse smaskiga detaljer om exklusiv choklad, Paris flygplats och massa annat men vet inte om jag ids. Om jag ska göra det måste jag ta mig tid, men det kanske är värt det. Vi får se.

I helgen ska jag på psychobilly&punkspelning då Skeleton Crew och The Dubtones spelar på hmm Buttonfactory tror jag det var. Jo, det var det. 10€ inträde. Jag har gjort (nej nu ljuger jag, jag SKA nu göra) en lista på mina förväntningar inför lördagen, då spelningarna är:
- Röj
- Lagom mycket folk, inte för mycket typ
- Snygga killar
- Hitta nya kompisar
- Att fulla killen står längst fram
- Nattbussen hem
- Inte många pints, vill ta det lugnt denna helg också
- Att pintpriset ligger på under 5€
- Att Skeleton Crew får mig att gilla psychobilly mer
- Att Dubtones är bättre live än inspelat
- Att Buttonfactory är en bra scen
- Inget strul med garda

Dagen efter, söndag alltså, så kommer Alex kl. 08.55 (en av the main reasons att ta det lugnt på lördagen) och stannar till på lördag. Fråga mig inte hur han tänkte när han bokade en resa hit sön-lör... men så blev det i alla fall. Jag ska möta honom på flygplatsen, är det lovat (eeh ja) och tills dess ska jag ha köpt en madrass, ett busskort och mat åt honom. Vi får se hur det blir med det.