torsdag 18 mars 2010

Min St. Patrick's day

I Temple Bar nära Dame Street ligger The Foggy Dew och igår när jag tryckt mig igenom en miljon turister från hela världen iklädda leprechaunhattar kom jag in på puben i fråga tidig eftermiddag. Puben var inte mindre tätbefolkad än resten av Temple Bar och jag bara suckade när jag såg ormgropen av grönt virrvarr och shamrocks. Jag fick leta ett tag innan jag hittade mitt sällskap och stämningen blev snart uthärderlig eftersom alla var glada och The Pogues spelades på en lagom hög volym. Jag var alltså i Temple Bar på en irländsk pub (som heter FOGGY DEW) på St. Patrick's day och lyssnade på The Pogues. Klyshigt? Ja.

Vi gick ut och kollade lite på folk och parad och sånt men återvände till Foggy för att stanna där till 18-snåret. Stämbandet skulle ha sitt och det kliade ganska frisk i karaokemuskeln som sitter någonstans i hjärnan (jag tränade den en del i Japan). Punk Rock Karaoke på Thomas House började klockan 8 eller 9 och då var jag rockstjärna. Jag sjöng duett med Mark på både "Baggy Trousers" och "If the Kids are United" och ja, jag var rockstjärna.



Efterfesten hölls hemma hos Roscos och Thomas grannar mittemot Thomas House men eftersom Thomas är i Frankrike tog jag mig friheten att vila ögonen en stund i hans säng. En stund blev till en natt och när jag vaknade undrade hur jag kunde missa hela efterfesten på fucking Paddy's day. Min teori: igår var jag Fesen så efterfesten var bara en dålig uppföjare inte ens värd att delta i. Eftersom jag fått mycket sömn så mådde jag bra och tog mig friheten att läsa några kapitel i "Trainspotting" som jag hittade på en hylla. När jag kände mig åksjuk av alla bokstäver bestämde jag mig för att dra, tog en mandarin krånglade upp dörren. Väl nere på innergården kom jag på att jag inte kunde koden till låset i grinden. Jag stod och krånglade och försökte minnas i 20 minuter innan jag kom på vad Rosco sagt igår kväll innan jag gick och la mig. Yes!



Idag har varit bra och nu ska jag till träningen. Yeay. Det är regn och blåst och lera. Bakfylle-Dublin är underbart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar