Nu har jag inte varit i Sverige på en månad men har pratat svenska varje dag sedan dess. Engelskan var ett dåligt kommunikationsverktyg i Japan men det enda jag kunde tillämpa. Här i/på Irland är engelskan också svår att använda, inte på grund av att de inte kan prata det utan för att ja, jag förstår inte dialekten. Och de som pratar med irländsk dialekt vill inte riktigt förstå mig heller, verkar det som... En upper-class-brat-bbc-engelsk-posh-dialekt anses här vara fult, jag må instämma men det kommer ta ett tag för mig att skola om mig från att säga [bɜ:θdeI] till att säga [bɜ:rtdi].
Jag kände mig inte mindre som en tvär svenne igår när jag var på Ikea i 5 timmar och skrek av lycka var femte minut. När jag hade köpt mig lycklig på knäckebröd åkte jag hem och somnade i soffan. Kvittot vi fick på Ikea (vi splittade på det alla fyra) var 53 cm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar