Och så hände det: jag träffade en katolsk tant som försökte frälsa mig. I'll tell ye the feckin story!
Jag stod inne på Blazin Salads (som jag förövrigt upptäckte var helt jävla AWESOME) och skulle käka min sallad ur en pappersmugg. Jag var lite hungrig för det var ganska länge sedan jag åt frukost (som bestod av gröt, banan, kaffe och te på ett café. Gröt på café - hur fantastiskt är inte det?). Salladen smakade iaf gott, den säljs på lösvikt så man kan plocka ihop vad man själv helst vill ha och toppa med valfri dressing. Tanten brevid mig surplade misu och gjorde korstecknet var 30e sekund. Jag: svensk, asocial, bakis, hungrig, djävulsdyrkare (for all she cares), skinnskalle, huligan, kriminell, homosexuell... okej, nu har jag ljugit för mycket... poängen jag vill få fram är att jag är så långt ifrån religiös som man kan vara. Behöver jag skriva att jag inte var sugen på att bli frälst? Ändå försökte hon, åh jävlar vad hon försökte. Envisa tant.
Igår var jag förresten på världens roligaste fest.
PS. jag är inte homosexuell. DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar